Igår hittade jag en massa gamla foton när jag städade på kontoret. Och som alltid när man har en plan om att vara oroligt effektiv, så blev jag sittande i timtals med gamla minnen...

Några av dem som väckte många fina minnen var alla bilder på Lollo. Denna underbara tik som vi fick äran att ta över. Året var 1999 och sedan dess är vi fullständigt fast med Rottweiler.

Idag kan jag inte tänka mig ett hushåll utan Rottis...

Lollo, eller Garpenborg's Loulou som hon hette egentligen, var mitt första "close encounter" med rasen. Jag hade hunddagis på den tiden, och när Maria ringde och ville ha plats så kände jag mig först lite tveksam. Rottweiler är ju sällan den ultimata hunddagis-hunden... Så döm om min förvåning när de kom på besök, då Lollo spatserar in i lokalen med högt buret huvud och glad viftande svans och

hälsade på alla dagishundarna genom box-dörrarna.... Fortfarande lika glad!

Hon var en stor tillgång för mig på dagiset. Hon var som min "högra hand". Vi var dagligen i skogen på långa härliga promenader och de hundar som kunde fick springa lösa. Men med många lösa hundar uppträder flockbeteenden snabbt. Då hade jag stor hjälp av Lollo som jag kunde dirigera åt något håll för att valla in någon liten rackare som fick selektiv hörsel...*ler* Hon var en liten "konstapel" som var väldigt noga med att allt skulle vara korrekt.

Var det någon som inte lyssnade på vad dagisfröken sa, så klev Lollo fram och gav dem en blick som sa allt...

Lollo var husses hund. Jag har nog aldrig sett två individer som funnit varandra på det viset som Conny och Lollo gjorde. Där Conny var, där var Lollo.

Och hur hon adopterade lille Willy. Hon var en fantastisk förebild för honom. Jag glömmer aldrig när Willy blev påflugen av en rottishane. Ur buskarna kom Lollo farandes som en kamikaze-pilot och satte punkt för slagsmålet.

Vi hade en Ridgeback-tik på dagiset som inte tålde Lollo. Lollo däremot, upplevde nog tiken mer som någon jobbig insekt som aldrig slutade att irritera henne.

Varje dag vässade Ridgeback-tiken på Lollo med utfall och utmaningar som skulle fått vem som helst att skrida till verket. Och varje dag släppte jag ut tiken till Lollo, som besvarade attacken med att höja huvudet några centimeter med en blick som sa "Ville du något, eller fes du bara....?"

Och varje dag lommade Ridgeback-tiken tillbaka in i sin box och konstaterade att Lollo var ingen man kunde rå på...

Vilken karisma den hunden hade!

Människor i vår närhet pratar om henne än idag. Hon var en otrolig hund som inte lämnade någon oberörd.

Som alla fina sagor, har även denna saga ett slut. Ett slut som kom på tok för tidigt. Lollo drog av korsbandet i sitt vänstra knä.

På den tiden fanns inte samma tankar kring rehab som det finns idag. Som den aktiva och levnadsglada hund hon var, klarade hon inte av ett liv i stillhet. Vi stod inför ett mycket svårt beslut att fatta, allra helst eftersom inte omgivningen kunde se att hon for illa...

Den 24 april 2002 lämnade Lollo oss i stor sorg och saknad. Det går inte en dag utan att jag tänker på henne. Hon har gett mig så mycket.

Jag hoppas att hon kom till ett ställe där all smärta är väck. Där hon har obegränsat med tennisbollar och köttbulleträden står i blom året om. Och man får bada hur mycket man vill...

Jag kommer aldrig att glömma dig, hjärtat.

En av de sista bilderna som togs på Lollo. Vår ögonsten!

Hon älskade att bada med sina tennisbollar. Denna bild är tagen i april.... *burr*

Ett oändligt tack till Maria som gav oss chansen att få dela vårt liv med denna fantastiska hund!

 

mLi & Zebulon

25 januari 2010 09:26

Oh vilken härlig hund! Kan tänka mig att hon va helt otrolig! Jättefin va hon verkligen. Härligt vilken personlighet hundar kan ha och vilket självförtroende de kan ha, respekten andra ger dem. Coolt!
Massa pussar till fina Lollo som springer med tennisbollarna på ängarna!

http://rackarunge.se

 

Karolina

25 januari 2010 22:01

Nej nu kom tårarna... Vackra, fina Lollo! Jag är alldeles bombis på att hon badar alldeles kärnfrisk bland tennisbollar och köttbullar. Och väntar på att ni ses igen...
Stor kram!!!

http://kynologia.bloggagratis.se

 

Kristin och Buster

26 januari 2010 00:59

Vad fint skrivet, blev alldeles tårögd... Sån vacker tik Lollo, fast jag bara sett bilder på henne.
Rös till lite extra när jag läste att ni blev tvungna att ta bort henne den 24/4-02, det är samma dag som min lilla Buster kom till världen.
Kram på er från Buster och mig

http://garpenborgsrustubus.bloggagratis.se

 

Marianne

26 januari 2010 10:42

...och tårarna kommer som ett brev på posten :-/

/Marianne.

http://winniehurst.bloggagratis.se

 

Anna Altersberg

27 januari 2010 13:05

Men åh va fint du skriver, sitter med men ögon som tåras..
Du är mig verkligen en sann hundmänniska Frida, allt det bästa till dig :)
Kram Anna

 

Maria

2 februari 2010 22:47

Åh kära vännen, vackra rader om en vacker hund, både innanpå och utanpå.
För mig är det dock mest glädjefyllt, nästanallt faktiskt. Hon fick det SÅ bra, hon mådde SÅ bra. Sedan att livet blev kort, ja ibland blir det så. Mest jobbigt för hennes fina matte & husse, ursh vad jag led med er - stort tack till er för att ni gav henne ett stabilt och underbart hem.
Kram till er båda för det, och en stor puss till min älskling Lollo i himlen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En kort reflektion att ta med sig denna fredag: Vi som konsumenter (läs:valpköpare) styr efterfrågan på valpar. Punkt.  Utan valpköpare som köper valp från mindre bra avelsmaterial, kommer inte den aveln att överleva. Enkelt. Under veckan som g...

Då var det dags att börja blogga igen! Jag bubblar av frågor som konstant blir fler och fler och nya perspektiv växer fram.  Digging deep… Jag har nyss levererat min senaste kull, närmare bestämt den nionde i ordningen. Och för varje kull bli...

... som behöver få komma ut! Vad är väl bättre då än att blåsa liv i den här gamla bloggen. Det finns så mycket som behöver sägas när det kommer till hur vi delar våra liv med djuren, men framför allt behöver jag skriva om avel... Stay tuned!    ...

Fyra år har gått sedan ni  kom till världen. Gimli, Stina, Gulli & Lima.... Mina älskade små! Mycket glädje har ni spridit här på jorden, och jag hoppas att det blir många år till. En extra varm tanke går till Sebba & Annika som tvingades ta farväl a...

                 Frasse     Bosse       ... och det är med blandade känslor jag skriver dessa rader... Både lycka och stor sorg. Ett stort grattis till Frasse Fjantsson på fem års dagen!  Hoppas du firas ordentligt idag ...